Worth the fight
I år är det 10 år sedan min mamma gick bort. Jag var 5 år gammal, skulle precis fylla 6.
Hon hade fått bröstcancer, något jag inte tog in då eftersom att jag var så liten. Jag tänkte knappt på att efter ett tag hade hon tappat allt sitt hår. Och jag kunde aldrig tänka mig att hon faktiskt skulle dö, väldigt snart.
Dethär var då som cancer var helt och hållet obotligt, fanns inget hopp, inom medicin och vård. Det enda hopp som fanns var att hon kunde besegra cancern, hon höll ut länge men till slut orkade hennes kropp inte mer. Jag var på sjukhuset med henne varje dag, fick se hur hon försvagades, hennes minne försämrades. Något jag reagerade på var när hon knappt mindes vem jag var.. jag fattade ingenting. Sista dagen höll jag henne i handen när hon sov, den var iskall. Det kändes så konstigt allting.
Dagen efter, tidigt på morgonen. När jag satt och kollade på tv. Hörde jag pappa prata i telefon, sen kom han in och sa "Mamma är död.. hon dog imorse."
Det jag svarade var: "Okej.." Jag var så tom, och chockad. Att jag inte kunde gråta, det var efter några dagar jag insåg vad som hade hänt. Jag kommer aldrig att få se min mamma igen, hon är död. Det var då, efter flera dagar. Det var då alla tårar sprutade. Och det gjorde de ett bra tag, flera veckor.
Mamma hade skrivit ett brev till mig, när hon fick reda på att hon skulle dö. Det brevet fick jag efter ungefär 3 år, när jag hade lite mer vett i skallen. Nu minns jag inte så mycket av vad hon skrev, men det var att det var viktigt att jag lär mig att ta hand om mig själv. Och att hon aldrig menat att lämna mig, att det var det sista hon nånsin hade velat.
Jag kommer alltid att älska dig, tills dagen jag dör och långt därefter. Världens finaste <3
Hon hade fått bröstcancer, något jag inte tog in då eftersom att jag var så liten. Jag tänkte knappt på att efter ett tag hade hon tappat allt sitt hår. Och jag kunde aldrig tänka mig att hon faktiskt skulle dö, väldigt snart.
Dethär var då som cancer var helt och hållet obotligt, fanns inget hopp, inom medicin och vård. Det enda hopp som fanns var att hon kunde besegra cancern, hon höll ut länge men till slut orkade hennes kropp inte mer. Jag var på sjukhuset med henne varje dag, fick se hur hon försvagades, hennes minne försämrades. Något jag reagerade på var när hon knappt mindes vem jag var.. jag fattade ingenting. Sista dagen höll jag henne i handen när hon sov, den var iskall. Det kändes så konstigt allting.
Dagen efter, tidigt på morgonen. När jag satt och kollade på tv. Hörde jag pappa prata i telefon, sen kom han in och sa "Mamma är död.. hon dog imorse."
Det jag svarade var: "Okej.." Jag var så tom, och chockad. Att jag inte kunde gråta, det var efter några dagar jag insåg vad som hade hänt. Jag kommer aldrig att få se min mamma igen, hon är död. Det var då, efter flera dagar. Det var då alla tårar sprutade. Och det gjorde de ett bra tag, flera veckor.
Mamma hade skrivit ett brev till mig, när hon fick reda på att hon skulle dö. Det brevet fick jag efter ungefär 3 år, när jag hade lite mer vett i skallen. Nu minns jag inte så mycket av vad hon skrev, men det var att det var viktigt att jag lär mig att ta hand om mig själv. Och att hon aldrig menat att lämna mig, att det var det sista hon nånsin hade velat.
Jag kommer alltid att älska dig, tills dagen jag dör och långt därefter. Världens finaste <3
Kommentarer
Postat av: Matilda
gud så hemskt! vet inte vad jag ska säga, om jag var din kompis hade jag stöttat dig till över 110%.
All lycka <3
Postat av: Isabel
Wow.. fick rysningar.. När man läser sånthär tänker man på alla gånger man bråkat med sin mamma.. Må hon vila i frid. ♥
Postat av: Lovisa ♥
Åh fina älskling!
Du vet att jag finns!
Känns som att vi gått igenom lite samma på det sättet: se hur en människa sakta men säkert bli mycket svagare och till slut försvinna bort helt, var själv vid morfar sida då han dog i torsdags natt, det var bara jag och mormor som orkade sitta där hela tiden, det är så jävla hårt och det är svårt för någon inte varit med en människa som dött att förstå hur hårt det är.
Jag älskar dig !! ♥
Trackback
